Om Eld

Eld

Förmågan att kunna göra upp eld är kanske den färdighet som de allra flesta tänker på först inom ämnet överlevnad, men så är ju också elden så viktig och av så central betydelse för oss. Den ger oss värme, ökar vårt psykologiska välbefinnande och vår trivsel och är nödvändig för att kunna tillaga vår föda.

För att göra upp eld krävs det ibland speciella kunskaper. Till exempel när det har regnat och nästan allt i naturen är blött och fuktigt. När vi ska slå upp vårt läger för natten efter en lång dag. När kläderna är blöta både från insidan och utsidan. När kroppen skriker efter mat. Då är elden vår bästa vän.

Hur bygger man då en eld?

Förberedelserna är det viktigaste av allt. Att man har en plan för hur elden ska byggas upp.

Man börjar med ett bra tände. Det allra bästa tändmaterialet för som du kan hitta i svenska skogar, är det döda riset som sitter längst ner på täta granar(kallas ibland ”knaster” pga att det är så knastertorrt). Bortsett från att det är extremt lättantändligt, så har det också fördelen att det nästan alltid är tillgängligt oavsett väder och vind. Ofta är detta ris torrt även om det regnat i flera dagar.

Det enklaste är att samla ihop ett knippe ungefär så tjockt som du kan gripa om med näven. Det är enklare om man först knäcker bunten på mitten och viker den dubbelt, då får man en jämn och tvär ände som enkelt går att peta isär till ett hål som går lätt att tända i.

Andra exempel på bra tände är t.ex: Den fina tunna nävern från en och björk, torrt gräs tex. vass ludd (bomull) från kläder, fågeldun och torra små flisor och spån av trä, kottar från gran och en mängd andra material.
Det är alltid bra att ha med sig bara lite av något bra tände hemifrån som man kan få igång elden med.

Naturligtvis är det också mycket viktigt att du förberett alla efterföljande stegen till din eld så fort du får eld på ditt tände.

Den absolut vanligaste, och egentligen den enda, anledningen till att man misslyckas med sin eld är att man inte har förberett sig tillräckligt. Hemligheten med att kunna tända sin eld i alla väder, och helst även med första tändstickan, är att dela upp processen i flera olika steg från första tändet, till den grövre veden.

Om man befinner sig i terräng där det inte finns några användbara granar, så är det näst bästa alternativet nävern/barken från antingen björk eller en.

På båda växterna är det det allra yttersta och flagnande lagret man använder, det som är tunt som papper. Om det har varit fuktigt ute gör man klokast i att samla på sig en mängd och stoppa i fickorna för att låta det torka en stund innan man tänder sin eld.

Fördelen med att ha med björknäver är att den brinner hetare och längre än granriset, och sätter därmed lättare eld på de grövre pinnarna ovanpå.

Torrt gräs tar naturligtvis också eld mycket lätt av en öppen låga, men det har nackdelen att det också brinner upp fort och det är därför ett mycket dåligt tände att försöka starta en eld med. Samma sak gäller i stor utsträckning för den utbredda (o)vanan att använda tidningar och annat pappersmaterial. Innan man sätter fyr på sitt granris, sin björknäver eller sin enbark, bör man även ha samlat så mycket av den övriga veden som möjligt så att elden kan klara sig en tid obevakad medan du samlar mer ved.

Försök aldrig tända grova vedträn eller grenar med ditt tände, det kommer bara att misslyckas. Börja med fint ris och små tunna kvistar, så torra som möjligt. Riv sönder riset i mindre bitar så att du kan packa ihop en tät bunt.

När detta tagit sig lägger man på lite större småpinnar och ökar
gradvis tills man slutligen har en ordentligt brinnande eld, varpå man kan börja lägga grövre grenar och slutligen även stockar, om man så vill. Försök dela upp det du samlat in i ungefär 4-5 olika tjocklekar innan du kommer fram till den ”riktiga” veden. Just detta med att låta varje steg ta sig innan man går vidare är viktigt, det betyder inte bara att lågor ska synas utan varje dimension av veden ska tydligt brinna ordentligt innan man ökar tjockleken.

Det är lätt att göra misstaget att lägga på alla stegen nästan på en gång bara för att det syns lite lågor mellan pinnarna, men man måste ha tålamod, vänta och säkerställa att all ved som ligger på elden verkligen brinner.

När man samlar in de olika stegen av tändved och sorterar upp dem efter deras storlekar kan det också vara lätt att glömma att man faktiskt måste ha mycket mer av den grövsta, ”riktiga” veden än av tändveden. Samla in omkring 5 gånger tändvedens volym i grövre ved så att det finns ett litet lager att mata elden med medan du samlar mer ved, förbeder maten etc.

Om man vill hjälpa elden lite mer på traven så kan det ofta även vara en god idé att med kniv eller yxa hugga upp små jack längs den första lite grövre tändvedens långsidor. Detta gör dels att vedträna hamnar på lagom luftigt avstånd från varandra samtidigt som lågorna lättare får fäste i de små stickorna. Metoden kallas på engelska att tälja ”feathersticks” och på svenska att spänta upp veden i en s.k ”tuppkam”. Egentligen menar man med den termen att man täljer fram riktigt långa kurviga spån ur veden likt fjädrar, men för det mesta räcker det med några mindre hack.

Lycka till med din eld!